Jag har aldrig läst något av Fredrik Backman. Inte En man som heter Ove eller Britt-Marie var här eller Min mormor hälsar och säger förlåt. Men tack vare mitt jobb så snubblade jag över långnovellen som jag länkar till här nedan och de fantastiska formuleringarna drog snabbt in mig i historien. Det är vidunderligt, brutalt och fyllt av kärlek. Jag tror att man förstör mycket av novellens storhet om man försöker förklara handlingen så jag säger inte mer än att det handlar om en farfar och hans Noahnoah. Jag säger även: läs. Och om du gillar, skänk gärna en slant till valfri välgörenhetsorganisation.
Du hittar novellen HÄR.
Bilderna är respektfullt lånade från Fredrik Backmans blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar