torsdag 20 mars 2014

Introvert, av Linus Jonkman

I höstas förlorade jag mitt jobb och tvingades ut i en vardag som går ut på att skicka överpositiva ansökningar och gå på plågsamma intervjuer. Jag vet sedan tidigare att jag är väldigt dålig på sådant, det har jag alltid varit. Att jag är en introvert personlighet har inte varit någon hemlighet, en personlighetsanalys för många år sedan avslöjade att jag hamnade så långt ut på skalan att det inte ens gick att peta in mig i diagrammet. Jag hamnade utanför pappret. Så den här boken var inget uppvaknande för mig men jag kände att den som bäst kunde ge mig värdefulla strategier för överlevnad och som minst bli igenkännande läsning. Tillfället att läsa Introvert visade sig vara väl valt för jag har nyligen gått en kurs i att söka jobb hos ett privat företag. De har hjälpt mig att piffa till mitt CV, skriva ansökningsbrev och övat intervju. Det mesta gick riktigt bra - tills vi kom till det sista momentet. Och jag hade övat, jag hade lagt ner tid på att förbereda mig, ändå gick det käpprätt åt skogen. Rekryteraren som utförde en slags fejkad intervju med mig såg att jag var nervös och tryckte på alla de knappar som gjorde att jag blev så stressad att jag inte kunde svara på hennes frågor. Upprepat frågade hon varför jag var stressad och varför jag inte kunde göra något åt det, hon var ju ändå där för att hjälpa mig. Jag grät när jag åkte därifrån. Senast jag kände mig så värdelös, så korkad, var inför högstadiets mobbare. Jag har på sistone funderat mycket på hur det kan vara så här, varför det inte finns någon plats för oss introverta. Alla jobbannonser eftersöker sociala personer som kan och vill ha många bollar i luften. Ska man behöva sikta in sig på ett liv på bidrag om man helst jobbar själv, är extremt noggrann och har ett öga för detaljer? Jag vet att jag har varit en enorm tillgång för de företag där jag har arbetat. Mitt problem är att jag inte kan sälja in mig själv såsom en extrovert kan och även om jag skulle lyckas öva in en show, köra ett uppträdande på en intervju så skulle jag i slutändan inte vara den person de tror att de anställer. Jag kan jobba och jag vill jobba, jag är riktigt bra på det. Varför måste jag vara lika bra på kallprat vid kaffeautomaten och att mingla på kickoff? Boken ger mig svaret att det måste jag inte och innerst inne vet jag det. Nu ska jag bara hitta en arbetsgivare som håller med om det också.

Linus Jonkman gör ett fantastiskt jobb med att räkna upp alla de fördelar som finns med introverta människor och säger att det inte är lönt att tvinga oss in i sociala situationer som vi är obekväma med, vi kommer bara slå bakut. Som vanligt så blir jag till en början exalterad när jag läser om andra som är som jag, när jag får veta att det är ett beteende hårdkodat i vår DNA. Men sedan blir jag nedstämd när jag minns hur lite dagens samhälle passar oss. Jonkmans ton är dock positiv, han talar väl om de introvertas fina egenskaper även om han inte glömmer de negativa och längst bak i boken finns ett självskattningstest där läsaren kan testa var hen hamnar. Jag önskar att alla kunde läsa den här boken, oavsett om man är extrovert eller introvert. Förståelsen människor emellan skulle öka om bara fler kunde förstå varför vissa reagerar och agerar som de gör. Inte på pin kiv, utan för att de har de personligheter som de har.

12 kommentarer:

  1. Jag har social fobi och känner så väl igen mig i det jag säger (vilken hemsk människa du råkade ut för! ). Det är tråkigt att samhället inte värderar introvertas egenskaper och att man får höra att man inte duger.
    Lycka till med intervjuerna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror på riktigt att hon verkligen tänkte att hon hjälpte mig. Extroverta människor gillar och utvecklas under stress och hon kunde nog bara inte tänka sig att andra INTE gör det. Det var en situation som hade sporrat henne att prestera bättre. Just det du skriver: "att man får höra att man inte duger", det är det som gör mest ont. Att det är mina personliga drag och egenskaper som det klankas ner på, inte vad jag presterat på en arbetsplats.

      Tack så mycket! :-)

      Radera
  2. Vilken fin, ärlig och utlämnande recension. Du berörde mig!

    Det är så fel att oavsett jobb så ska man vara utåtriktad för så är det ju inte i praktiken. Visst, jag förstår att det krävs för serviceyrken men annars? Samhället i stort måste börja inse värdet i olika personligheter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Therése! Det värmer.

      Jamen exakt. Om jag sökte jobb där en social personlighet var ett måste så skulle jag inte klaga. Men när jag ska sitta framför en dator och knappa... Samhället behöver verkligen alla sorters människor!

      Radera
  3. Jag säger som på instagram, jag måste verkligen läsa den här boken! Jag är också introvert, plus en släng av social fobi som inte gör det hela lättare. Att vara ute 4 timmar varje dag på min arbetsträning i en bokaffär tar verkligen nästan all energi jag har, jag gillar jobbet men det är krävande för mig. Och det är så svårt när folk runt omkring inte förstår det, hur jag kan vara trött efter "bara" fyra timmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag verkligen att du ska göra! Jag är så långt ner på introvert-skalan att jag befinner mig på autismspektrumet, dock anses jag som väldigt högfungerande. Men jag vet precis hur du menar! Att jobba i bokaffär låter fantastiskt roligt, men frågan är om jag skulle kunna klara av det fulla arbetsdagar med alla intryck.

      Vad som verkligen skrämmer mig är att det i USA pågår diskussioner om att klassa introversion som ett mentalt sjukdomstillstånd... Går det igenom så kommer en fjärdedel (!) av befolkningen anses som sjuka.

      Radera
    2. Det hade jag ingen aning om att man diskuterade där. Det låter ju helgalet! Hur kan det vara så svårt att tänka sig att folk bara är annorlunda, utan att det måste vara en sjukdom i det hela :/

      Radera
  4. Fy vad otäckt - jag kunde lika gärna skrivit det här själv...!

    - Fredrik

    SvaraRadera
  5. Strålande skrivet Ela!
    Jag är som du och tycker som du! I hela mitt liv (snart 50 år) har jag gått omkring och trott att det är fel på mig och att jag borde bjuda till mer och anstränga mig mer. Sen läste jag "Introvert"... Finns inte ord som kan beskriva vad den boken betytt och betyder för mig.
    /Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina!

      Det är en jätteviktig bok som har betytt mycket för mig också, även om jag visste om mycket av det innan. Vi är nog många som gått runt och undrat vad det är för "fel" på oss när vi kunde ha gjort roligare saker. Jag hoppas Introvert får ännu större spridning nu som pocket.

      Radera
  6. Åh vilken viktig bok och vilken BRA recension! Kämpa vidare!
    Jag önskar att samhället vore annorlunda så att det inte finns sådana här problem där det inte acceptabelt att vara på ett visst sätt. Har så svårt att förstå att enbart extremt sociala människor ska vara det bästa att ha på en arbetsplats, det är ju galet!
    Är själv inte introvert, har väl egentligen aldrig varit det heller. Men det spelar ingen roll, för det viktiga är att vi tar till vara på varandra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket!

      Nej, det förstår inte jag heller. En blandning av olika personlighetstyper, gärna en som speglar hur samhället ser ut i övrigt, vore nog att önska. Vi behövs allihopa. Men just nu finns en övertro på att extremt sociala människor är det bästa på många arbetsplatser.

      Radera