onsdag 22 augusti 2012

Den andlösa skräcken

Som jag berättat tidigare så bor jag nu varannan natt i mammas hus när hon och moster semestrar i Grekland och att bo hos mamma innebär att pyssla om hennes katter samt att botanisera i hennes välfyllda bokhylla. Vi brukar säga att vi delar boksamling för det spelar inte så stor roll hos vem en ny bok får hyllplats, de flesta flyttas ändå fram och tillbaka ett par gånger innan de kommer till ro. Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så hade jag precis läst ut Moa Martinsons Kungens rosor och behövde något nytt, så jag tog en tur in till biblioteket där jag ganska snabbt hittade Kristian Lundbergs Och allt skall vara kärlek. Men jag hittade även den enda bok som jag hittills lagt ifrån mig på grund av att den var för läskig.


Ruinerna av Scott Smith. Den handlar om fyra amerikanska backpackers som under en djungeltur till en maya-ruin i Mexico får uppleva skräck av den allra värsta sorten. Jag kan inte riktigt förklara exakt vad det var som gjorde mig så skräckslagen men jag kom inte mycket längre än hundrafemtio sidor innan jag fick svårt att andas. Detta är förlamande, hopplös och klibbande fasa av samma sort som jag känner när jag läser bra zombielitteratur. Har läst andras recensioner men inte hittat någon bokbloggare som blivit lika rädd som jag, tvärtom verkar de flesta vara ganska ljumma i sina omdömen. Funderar nu på att ge den här boken ett nytt försök för vad är jag för skräckläsare som inte vågar läsa ut? Ramlade över filmatiseringen för några veckor sedan men bröt ungefär vid samma tillfälle i historien som jag gjorde i boken.


10 kommentarer:

  1. Tänkte precis säga det: "Är det den som finns filmatiserad?" Har precis tänkt se den, men hade ingen aning om att det fanns en bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmatiseringen hade jag verkligen ingen aning om innan jag zappade förbi den av en slump. Men så brukar jag sällan hänga med vad gäller sådant om det inte är storproduktioner. :-)

      Radera
  2. Oj, det låter spännande! Men också väldigt läskigt, för min del skulle jag vara tvungen att läsa den på dagen helt klart ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grejen är att jag inte brukar vara så känslig och i stort sett alla andra som läst den verkar mest ha ryckt på axlarna. Så nu undrar jag om jag var extra känslig just då eller om fasan kommer att bestå vid omläsning. Men läsa på dagtid låter som en bra idé! :-)

      Radera
  3. Denna boken har jag ståendes i min bokhylla och jag fick den av min mamma som samtidigt gillade den men tyckte den var läskig.
    Pojkvännen såg filmen för ett litet tag sedan och han tyckte inte den var läskig:P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar verkligen inte vara pipig utan klarar av det mesta som är läskigt, spökigt och liknande. Men den här fyller mig verkligen med fasa. Och filmen tittade jag ärligt talat inte så jättemycket på, utan lite mellan fingrarna och blev "räddad" av att klockan var för mycket en vardag. :-)

      Radera
  4. Oj så intressant! Nu vill jag ju läsa och bli sådär skräm (blir sällan det) men är livrädd för att jag ska bli besviken! :-) Du får läsa en gång till och berätta om du fortfarande blir lika rädd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt börjat om! Och tror jag har kommit på vad det är med den här boken som gör mig så skräckslagen. Det är allt det där som skrämmer mig i livet; en hopplöshet kombinerad med sjuka, döda, skadade och hjälplösa spädbarn, djur och vuxna. Kanske mer en fråga om "äckligt" än "läskigt"? Hur som helst så får jag fortfarande ångest av Ruinerna men ska försöka avsluta den här gången.

      Radera
    2. Usch, det där med spädbarn låter som en anledning till varför jag inte skulle vilja läsa den här boken. Klarar inget hemskt med barn sedan jag fick barn själv. Då förstår jag verkligen att du avslutade läsningen en gång!

      Radera
    3. Det är verkligen en jättekort grej det där med spädbarnet, men tillsammans med skabbiga hundar, skadade människor och en allmän känsla av fasa så blir det oöverstigligt jobbigt. Men jag SKA försöka avsluta till helgen, när jag kan läsa i dagsljus i lugn och ro.

      Radera