söndag 20 maj 2012

The Woman In Black - filmen

Viss spoilervarning!

Kom så slutligen iväg och såg The Woman in Black på bio. Läste boken för över ett år sedan och hade verkligen sett fram emot filmen även om jag försökte hålla förväntningarna på en okej nivå. Tror jag blivit lite bortskämd på sistone med filmer som följer böckerna ganska bra (eller om det enbart varit tur när jag sett just dessa) men här blev jag lite besviken när jag insåg hur mycket de frångått ursprungshistorien. Visst finns grunden kvar men när de ändrar mer än vad som behövs för berättarteknikens skull så blir jag ändå lite ledsen. Boken skrämde fullkomligt skiten ur mig, jag vaknade mitt i natten och var säker på att det fanns någon eller något där i rummet, men när jag fick se det gestaltat på bioduken så kände jag mest ett: meh... Visst fanns det en massa hoppa-högt tillfällen när läskiga artonhundratalsleksaker (hur i hela friden kunde de ge dem till barn!?) drog igång av sig själv eller ansikten dök upp i fönster men jag föredrar mer långsam psykologisk skräck. Min biokompis är dock lite mer lättskrämd och såg mycket av filmen genom sina fingrar, vilket jag kommer att få betala genom att se en romantisk komedi nästa gång...

Dock blev jag positivt överraskad av Daniel Radcliffe! De enda Harry Potter-funderingar jag hade var när jag upprepat satt och tänkte: Men vad lite han ser ut som Harry Potter. Har läst om att många har haft svårt att frångå hans paradroll men det fanns uppenbarligen inte alls hos mig. Tycker han gjorde ett toppenjobb som Arthur Kipps. Och Ciarán Hinds var som alltid fantastisk. Men om du verkligen vill bli skrämd så rekommenderar jag boken framför filmen. 

4 kommentarer:

  1. Va? Är det Daniel Radcliffe? Du det kunde jag inte lista ut. När blev han sådär snygg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. När han växte upp och lämnade valpigheten i Harry Potter? :-) Han var r i k t i g t snygg i den här filmen.

      Radera
  2. Då ska jag verkligen inte läsa boken!!! ;) Tyckte att filmen var 1) Läskig och 2) Bra. Men håller med dig om att de där leksakerna är läskiga, nästan det värsta med filmen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmen var inte dålig men skräcken var inte av min typ. Visst är det skitläskigt när saker hoppar fram när man minst anar det men jag gillar bättre psykologisk skräck när man oftast inte ser det läskiga utan själv får fantisera ihop det. Det finns oftast inget mer obehagligt än det din egen hjärna kan koka ihop. :-) Boken var riktigt bra på det.

      De där leksakerna ja... Man satt bara och väntade på att de skulle få liv. Burr. Apan med cymbaler måste ha tagit priset tror jag.

      Radera