Är det någon där? Hallå? Det är pappa. Om det är någon hemma, så svara. Jag försökte just ringa till kontoret, men ingen svarade. Det har hänt något här. Jag är okej. De har sagt åt oss att stanna där vi är och vänta på brandmännen. Det är säkert ingen fara.
Oscar Schell är nio år och när historien börjar är det två år sedan han förlorade sin pappa Thomas i elfte september. Han är en lite udda pojke, har det inte alltför lätt i skolan och är helst sysselsatt med sina egna projekt. Han spelar tamburin, uppfinner saker och vill gärna att saker ska förbli som de alltid har varit. Jag skulle vilja säga att Oscar har drag av Aspergers syndrom, men det är inte något som tas upp i de termerna. Om och om igen lyssnar han på pappans sista meddelanden på telefonsvararen, meddelanden som bara Oscar har hört då han snabbt gömde dem efter katastrofen.
Efter pappans död hittar Oscar en vas med ett kuvert i. På kuvertet står det Black, skrivet med röd penna, och inuti ligger en nyckel. Kan ”Black” vara ett efternamn? Och varför har Oscars pappa denna persons nyckel? Med den beslutsamhet som färgar de flesta av hans handlingar börjar Oscar söka upp alla 472 Black som bor i New York för att finna svar om sin pappa, dennes liv och sista ögonblick högt uppe i World Trade Center.
För det mesta är det Oscar som berättar, men parallellt löper även hans farmor och farfars historia. Den finner inte jag lika fascinerande men är absolut inte dålig, ibland glimtar det till och blir riktigt gripande. Fast det är Oscars tankar och liv som fastnar. Det är hjärtskärande och riktigt stort skrivet. Boken är inte konventionellt skriven, det dyker upp sidor som endast består av siffror, sidor där texten är överskriven med annan text och så är det många bilder. Boken avslutas med Lyle Owerko’s bildserie Den Fallande Mannen, femton foton med en kropp som faller längs med ett av tornen. Fast om man bläddrar som författaren tänkt så hoppar han från marken, upp mot himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar